Den 26 november 2011 sköt NASA upp en så kallad rover, en obemannad, datoriserad farkost, upp i rymden. Rovern kallades Curiosity, ”Nyfikenhet”, och dess destination var planeten Mars. Curiosity hade nämligen fått i uppgift att genomföra ett uppdrag som ingen människa kunde: att under flera år vandra runt på Mars yta för att leta efter tecken på att Mars har eller har haft förmåga att hysa liv. Curiosity landade vid kratern Gale på Mars yta den 5 augusti 2012, och förväntades vara kvar för att arbeta i minst två år, vilket motsvarar ett Marsår. I skrivande stund i januari 2015 är rovern fortfarande kvar på Mars.
Curiosity är en uppdatering från de tidigare rovers man skickat till Mars. Curiosity väger till exempel ungefär 900 kilo, vilket gör den tre gånger så tung som Spirit och Opportunity, som landade på Mars 2004 (Curiosity är också dubbelt så bred som dem). Hela 80 kilo av Curiositys vikt består av vetenskapliga instrument som ska samla data från planetens yta. Den vetenskapliga utrustningen tillsammans med Curiositys rörlighet gör rovern perfekt lämpad för att utföra sin uppgift och utforska Mars. Den kan rulla över hinder så höga som 75 centimenter, och kan tillryggalägga en sträcka på 90 meter per timme, även om den förväntas röra sig i en hastighet på 30 meter i timmen, beroende på hur terrängen, sikten och strömtillgången varierar. Totalt förväntas rovern köra en sträcka på 19 kilometer.
Tack vare Curiosity har forskarna på NASA nyligen gjort en förvånande upptäckt. Dessa forskare har närgående studerat Mars yta under 10 år, och känner till varje grop, krater och upphöjning som sin egen bakgård. Därför blev de ytterst förvånade när de upptäckte en sten på ytan som inte varit där förut. Stenen är inte större än en kanelbulle, men den förbryllar forskarna. De planerar att undersöka stenen närmare för att säkerställa hur den kom dit, men i nuläget finns två teorier: att den landat där efter att en meteorit slagit ner, eller att den hamnat där för att fyrhjulingen som tog bilden råkat dra med den till platsen. Steve Squyres, en av forskarna på NASA, är en av dem som gissar på den sistnämnda teorin, men han är noga med att påpeka att det kan finnas andra förklaringar. Än så länge är stenen med andra ord ett mysterium.